Ewa Neogards tal till Wahlströms

Kära orkester!

Idag är en alldeles fantastisk dag… men också en sorgens dag.
Det fantastiska är att vi har en enormt trevlig danskväll, mycket nöjda glada gäster och en alldeles fantastiskt bra orkester på scenen.
Att det är en sorgens dag beror självklart på att det är sista gången vi ser denna eminenta orkester på scen.

Sedan 1995 har Wahlströms stått på vår scen här i Brunnsparken, så där ungefär i snitt 4 ggr per år, 65-70 ggr alltså.
28 000 människor har haft den stora förmånen att få dansa till dem just här i Brunnsparken.
En stor traditionsdag här i Brunnsparken varje år har varit midsommardagen. I ca 15 år har grabbarna här lämnat hem och familj i midsommarfirandet för att komma till oss och spela. Fantastiskt!

Jag har haft den stora glädjen att få jobba i stort sett varje gång dom varit här, sedan 1997 då jag började här.
Visst har jag världens bästa jobb!

MEN… man får också en väldigt bra relation med såna ”stamorkesterar”, vilket gör den här dagen extra sorglig. 
Ur en arrangörs synpunkt är det otroligt viktigt att allting funkar med en orkester, Wahlströms har alltid varit ett skolboksexempel på en sån orkester.
Man kan alltid lita på dessa herrar, de kommer i tid, aldrig något krångel, gör alltid ett bra jobb, levererar det bästa för publiken och dessutom enormt trevliga.
Vi i Brunnsparken är stolta och glada över att det var just här ni ville lägga denna magiska sista kväll, som kommer att gå till historien.

Så… slutligen … till var och en av er:

Emil – den minste gossen tillika den söta basisten
Anders – trumslagar spillevinken och charmören
Tobbe – det gudabenådande pianospelande ögongodiset
Daniel- frontfiguren med den absolut mest älskade rösten

Till er alla vill jag rikta vårt varmaste tack för alla åren och ett stort Lycka till med framtida livet.
Brunnsparken, genom Ewa Neogard