Dan efter dan efter dan – Wahlströms på Brunnsparken

Dan efter dan efter dan!

Idag måndag smälter vi lördagens ”Sista natten med gänget, Wahlströms sista spelning”
Sammanställer alla förköp, plockar upp alla kvarglömda kläder, river konfetti från hela taket inne i danssalongen, tar emot telefonsamtal om funderingar kring kvällen och bara konstaterar… vad hände??

Från att under hela förra veckan ha en ständigt ringande telefon, massa ”att göra fokus lördag kväll saker” i huvudet, infinner sig idag ett stilla lugn.
Och ett konstaterande -  Oj, vilken kväll vi fick!!
Helt galet, fantastiskt, sorgligt, överraskande; ja precis som i Per Gessles låt…”här kommer alla känslorna på en och samma gång” blev det.
1 200 personer fick möjligheten att delta under kvällen, fler än så kom och ville dela den här kvällen med oss men blev tyvärr inte insläppta

En arrangörs dag börjar tidigt ett sånt här tillfälle.
Likaså den hysteriskt ringande telefonen.
Alla samtal handlade om ungefär samma saker – jag har inte köpt biljett, hur många biljetter finns det kvar på dörren, kommer jag att komma in, hur dags behöver jag vara där och köa för att komma in?
Svaret var att det fanns ca 300 biljetter kvar och när dom är slut är det fullt.

Lite fix med anslag om div. saker i danslokalen ägnades större delen av min dag till, fixa med lite presenter, hämta förbeställda blommor från olika håll mm.
Kl 15 anlände kvällens huvudpersoner och började rodda in instrument, PA och smycka danslokalens väggar med backdrops från alla 26 åren.
Nostalgi!

Vid 18.30 började de knappt 200 matgästerna strömma in i Globen, där det var uppdukat till buffé.
För att Wahlströmskillarna skulle känna sig hemmastadda här hade vi dukat ett eget bord till dem på scenen.
Var ska sleven vara om inte i grytan?
Maten avnjöts i lugn och ro, det hölls en del tal från gäster, anhöriga, från låtskriverskan Åsa Karlström samt från orkestern själva.

20.15 utbröt det stora organiserade kaoset.
Då öppnade vi upp portarna på Regnbågen för de 900 försålda biljetterna.
En garderob bemannad med 10 personer stod förberedda… men en form av kaos är oundvikligt med den mängd människor.
20.30 öppnade vanliga kassan för de 300 biljetterna som såldes på dörren.
Personalen denna kväll gjorde ett enormt arbete, å vad glad man är som arrangör att man omger sig med kompetent personal vid sådana här tillfällen.
Vid 21.30 var i stort sett alla 1200 personer inne och det var FULLSATT.

Tyvärr var det ett knappt 100 tal personer som inte fick komma in, det absolut tråkigaste man kan meddela köande gäster som arrangör.
Men, regler är regler och säkerheten måste komma i första hand.

Orkestern drog i gång sin sista spelning kl 21.00, under stort jubel och stående ovationer.
Varmt, trångt, svettigt, gemytligt och oerhört skön stämning bjöds det på under hela kvällen. Och en orkester på sitt absoluta bästa spelglädjehumör.
Under kvällen uppmärksammade orkestern två av dansgästerna speciellt.
En kvinna och en man som träffats just på en dans till Wahlströms för tre år sedan togs upp på scenen.
Kvinnan höll ett litet tal till orkestern och passade på att ta tillfället i akt, eftersom det är skottår i år, att fria till mannen.
Oväntat inslag för många, men besvarades med ett ja från mannen och applåder och hurrarop från publiken.

Efter pausen, vid halv tolv, väntade det lite överraskningar.
Det fanns några speciella personer som ville framföra lyckönskningar och tack till orkestern. Vi kopplade upp min telefon i orkesterns PA och först ut var Leif Wibron, arrangör i Gävleparken som framförde ett tack och vi delade ut presenter till orkestern från Gävleparken.
Nästa samtal kom från Thailand, direkt ut till publik och orkester.
Brunnsparkens förra chef i över 30 år, Lena Widestrand, framförde sitt varmaste tack för alla år de arbetat tillsammans och önskade lycka till framgent.
Sedan var det min tur att hålla ett litet tal, vilket ni kan läsa i sin helhet här

Strax innan 01.00 aviserade Anders att det var dags för kvällens sista dans.
Återigen, vilket skett flera gånger under kvällen, tackade orkestern både gäster och arrangör för en magisk kväll och tonerna till sista dansen spelades upp.
Min absoluta Wahlströms favoritlåt hade valts till den sista, låten Kom, som Tobbe skrivit.
Att stå vid scenen, titta upp på orkestern som är gripna av stundens allvar, en stor mängd  både leende och gråtande publik framför scenen .. då kommer det en och annan tår i ögonvrån vill jag lova.
Magiskt!

Efter en halvtimme med stående ovationer, applåder, visslingar, golvstamp, extranummer på extranummer och konfettiskjutande fans avslutades kvällen med en stunds ”kram och autografkalas”
Långa köer fram till scenkanten bildades där alla ville få ett sista ord, en sista kram och en sista autograf från Emil, Tobbe, Anders och Daniel.
Och tålmodigt, så tålmodigt, stod de kvar, allesammans, tills sista gästerna gått.

Det obligatoriska packandet fick vänta till söndagen.
Efter en alldeles fantastiskt fin avslutningspelning väntade nu några timmars umgänge med de allra närmaste på ett hotell i närheten.
Dit vi som arrangör naturligtvis transporterade dem, så vi tryggt kunde förvissa oss om att kvällens stjärnor, utan missöden, kom dit de skulle.

Avslutningsvis vill jag i denna lilla korta dagbokshistoria återigen framföra, å Brunnsparkens vägnar, vårt varmaste tack och säga att vi är oerhört stolta och glada att ha fått förtroendet att arrangera denna sista, magiska kväll som avslutning på en fantastisk karriär för Wahlströms.

Eva, arrangör Brunnsparken